Sushi

Kvällens projekt: göra egen sushi



Recept kommer imorgon!

Veckans husman

Vårt husmansprojekt på onsdagar går det si och så med. I onsdags var jag bortbjuden på soppa och bröd, så husmansrätten lagades till igår iställt. Det blev stuvade makaroner och sojabullar, fast i ny tappning.



Sojabullar ca 20 st
0,75 dl ströbröd
drygt 1 dl vatten
2 dl torr sojafärs
2 dl sojabönor
1 liten gul lök
0,5 dl sojamjöl
1 tsk rökarom
1 msk soja
cayennepeppar
salt, svartpeppar

Blanda ströbröd och så mycket vatten att ströbrödet täcks, låt svälla i tio minuter. Förväll sojaköttet i hett vatten några minuter. Finhacka löken och mixa sojabönorna fint. Blanda alla ingredienser i bunken. Ha eventuellt i mer sojamjöl så att smeten blir formlig. Forma till bollar och stek dem på hög värme några minuter.

Coleslaw och den lilla vargens senap

Länge fanns det i min värld bara en sorts senap, och det var, kanske inte helt oväntat, senapen från stans lilla senapsfabrik. Dåtidens korv med bröd och julskinkssmörgås vore helt otänkbara utan Johnnys sötstarka senap. Men tiderna förändras. Det görs inte längre senap i den lilla fabriken bakom Sjölins bröd. (Där det förövrigt alltid hämtades krämkaka vid festligare tillfällen. Krämkaka måste jag baka i helgen, nu när assistenten har anlänt. Jag undrar om inte krämkaka är en väldigt söderhamnsk delikatess, för jag känner inte någon som har ätit det på något annat ställe eller ens hört om det utanför kommunens gränser. Men, tillbaka till senapen.) Nu är det Druvan som gör senapen, och jag har vidgat mina senapsvyer och äter även andra sorter än Johnnys, men det ändå något visst med den.



Coleslaw 2 portioner
200 g vitkål
1 liten gul lök
1 äpple
0,5 dl veganmajonnäs
lite äppelcidervinäger
2 msk sötstark senap, t.ex. Johnnys
salt, svartpeppar

Strimla vitkålen och löken. Skala äpplet och riv det grovt. Blanda majonnäsen med vinägern och senapen. Smaka av med salt och peppar. Vänd ner majonnäsblandningen i grönsakerna.


Uppdaterat med lite etymologi. (för att det ska känns som om jag har gjort någonting vettigt (dvs. skolrelaterat, även om det inte riktigt är det) medan jag bloggar istället för att fila på min uppsats)
Ordet senap är bildat av det latinska ordet sinapis, i folkligt latin sinapia. Romarna i sin tur har tagit det från grekernas sinapi, sinapy. Senapens äldsta germanska form finner vi i biskop Wulfilas bibelöversättning från grekiska till gotiska från 300-talet, vars fragment kallas Silverbibeln. Jag vet inte om just stycket där det talas om senapskornet som växer upp till ett stort träd, på gotiska "kaurno sinapis", finns i källaren på Carolina Rediviva, men det vore ju väldigt häftigt att ha vistats i samma byggnad som den äldsta germanska senapsformen. Senare har ordet senap (och själva senapen med såklart) vandrat till Sverige via Tyskland, där den högtyska ljudskridningen redan före 600-talet fick 'sinapis' att bli 'senaf', senare dagens 'senf'. Denna ljudskridningen nådde dock inte de norra delarna av landet, utan där bevarades den mera latinska formen 'senap', och det är från lågtyskan vi har fått svenskans senap. Wulfila betyder för övrigt den lilla vargen på gotiska. Huruvida han skulle ha tyckt om Johnnys senap eller inte vågar jag inte spekulera i.

Utmanad!

Jag har blivit utmanad av nässelblom & choklad för en halv evighet sen men har inte riktigt hunnit satt mig ner och bloggat om utmaningen. (Vilket bevisas av att jag först inte bara stavade 'evighet' halvt på tyska utan även med versal i början.) Jag har aldrig varit mycket för kedjebrev och liknande, men här kommer sex kanske egendomliga saker med mig. Eftersom det är en matblogg tar jag här bara upp saker som rör mat och dryck.

1. Jag älskar gröt men kan under inga omständigheter äta den saltad. Detta på grund av att jag sedan tidig ålder ätit gröt istället för välling, och att man inte ska ge småbarn för mycket salt. Detta har följt mig sen dess. Allt annat saltar jag gärna mer än nödvändigt, men aldrig att jag saltar min gröt. Min grötförtjusning kan förresten återfinnas i min första femordiga mening, vilken löd "Sara titta pappa koka nam-nam-gröt" (dvs. havregrynsgröt)

2. Jag kan inte äta gröt med mjölk i av den fåfänga anledningen att mjölken skär sig med lingonsylten. Detsamma gäller mjölk i kräm. (Min mamma är likadan) Detta har lett till ett antal mjölkfria grötfrukostar för de åldringar på äldreboendet där jag tidigare arbetade, ända tills en annan i personalen påpekade att det var någonting som fattades. Fast jag fattade inte vad det var förrän hon sa att det var mjölken.

3. Jag har under en kort tid varit anställd på ett nedlagt bryggeri för att hälla ut öl. Det var på den tiden jag ännu inte lärt mig uppskatta denna dryck.

4. Ibland tar jag på mig språkpolisuniformen och älskar att inspektera menyer och allehanda textdokument för att hitta roliga (och mindre roliga) språkförbistringar. Min favorit är den vegetariska röran 'aboriginröra' jag fann under ett restaurangbesök i Visby. Det var en libanesisk specialitet. Jag som trodde att det där med kannibalism inte längre existerade.

5. Om du frågar mig vad jag mest saknar i köttväg efter alla år som vegan kommer du kanske få ett lite oväntat svar. Först och främst så saknar jag pölsa. Då var det sagt. Pölsa som mamma gjorde själv, i en stor charklåda (oftast en grå, om jag inte minns fel), med massor av malt kött och korngryn och allt det där. Jag och mina systrar brukar hänga över pölslådan och sleva i oss den nygjorda pölsan med träsked. Det var tider det. Den andra saken jag saknar är byxfisk. Det är det morfar som gör. Helst på abbore man metat själv, men abborre från sumpen, som mormor och morfar varit och metat tidigare, går också bra. Byxfisk är helt enkelt filead abborre, uppsnittad som ett par byxor, saltade och pepprade och vända i ströbröd, sedan stekta i smör. Och med mjölksky med persilja till. Jag kan inte direkt säga att jag minns hur dessa två rätter smakade, men jag minns allt runtomkring. Det är nog det jag blir mest nostalgisk över, om jag skulle smaka pölsa och byxfisk idag skulle jag kanske inte bli lika lyrisk. Jag tänkte förresten ge mig på att göra vegansk pölsa i höstas, men vågade inte riktigt av rädsla för att förstöra mina fina pölsminnen.

6. Jag har svårt för att följa recept. Jag har en hel del kokböcker, bläddrar i dem innan jag ska sova, tittar på de vackra bilderna vid frukostbordet, försjunker mig i dem framför teven, ja ni fattar. Det är mycket jag tycker verkar gott, och det är en hel del jag försöker mig på att göra, men så fort jag har en kokbok uppslagen vid spisen så blir jag en aning stissig och läser igenom det tusen gånger under tillagningen, övertygad om att jag läst fel, tagit fel mått, fel ingrediens och så vidare. Det brukar alltid sluta bra, men jag har ändå svårt för det. Jag tror att det är mitt kontrollbehov som spökar. Då kör jag hellre ur eget huvud, med inspiration från ovannämnda sänglektyr.


Egentligen ska man skicka vidare utmaningen till ett gäng andra bloggare, men jag struntar i det. Om någon känner att de vill spinna vidare så är det fritt fram.

Som att äta på restaurang, fast gratis!*

Igårkväll åt vi indiskt. Bland annat den här linsgrytan samt en spenatröra med tomatklyftor och massor av vitlök. Och så hembakta naanbröd med vitlök man kunde doppa i myntayoghurt (med vitlök) och en väldigt enkel mangosås, bestående av lika delar havregrädde och mango chutney. Och så ris till ett helt kompani. Emil längtar efter att äta stekt ris till frukost imorgon...



Naanbröd med vitlök 12 st (Bonniers kokbok)
50 g jäst
3 dl vatten
3 dl sojayoghurt
4 msk neutral olja
2 tsk salt
2 tsk bakpulver
ca 1,6 l mjöl

skalade sesamfrön
vitlöksklyftor, pressade
olja

Smula jästen i en bunke. Värm vatten och yoghurt till 37 grader. Häll lite av degspadet över jästen och rör tills jästen har löst upp sig. Tillsätt resten av degspadet, oljan och saltet. Blanda mjöl och bakpulver för sig och ha i det i bunken. Blanda allt och knåda tills det blir en smidig deg. Låt jäsa en timme med plastfolie över bunken. (Om någon vet varför tar jag tacksamt emot upplysningar! Blir det någon skillnad mot att jäsa ljust eller mörkt?) Sätt ugnen på högsta värme (275 grader) och sätt samtidigt in en plåt. När degen har jäst klart stjälper du upp den på mjölat bakbord och delar den i tolv delar. Platta ut dem och pensla dem med vatten, strö över sesamfrön och lägg på pressad vitlök. Grädda dem tre och tre på den varma plåten längst upp i ugnen i 5-6 minuter. Pensla dem med olja när de har gräddats klart.

* Citat av en av middagsgästerna som hävdade att det är som att äta på restaurang när man blir bjuden på mat hos oss. Fast gratis och ofta godare. :)

Kikärtsbollar

Falafel är gott. Vi åt det i fredags och imorse vid fyratiden. Det förstnämnda tillfället ägde rum hemma, det senare på ett av stans falafelställen. Det var klart godast hemma. Jag gillar inte micrad falafel.



Falafel 15 st
5 dl kikärtor
2 msk rapsolja
1-2 msk vatten
1 gul lök
0,5-1 dl kikärtsmjöl
2 tsk spiskummin
1 tsk koriander
2 msk hackad persilja
salt, svartpeppar

Mixa kikärtorna tillsammans med olja och vatten. Finhacka löken och blanda i kikärtssmeten tillsammans med kryddorna. Forma till bollar och låt dem vila kallt minst en halvtimme innan du steker dem på hög värme i lite olja några minuter. GÖR INTE MISSTAGET att fritera dessa bollar! Det är de alldeles för lösa i konsistensen för. Två tredjedelen av ovangjorda falaflar gick ett grymt öde till mötes i fritösen då de totalt upplöstes och undertecknad svor både en och tre gånger för att hon inte testat att provfritera endast en falafel. Men skam den som ger sig. Jag ska arbeta på ett bättre recept för mer kompakta och friteringsvänliga falaflar.

Honungskakor till Maria

Ständigt detta tyska inflytande, underbart! Som så många andra ord i det svenska ordförrådet så kommer även ordet 'våffla' från tyskan, mer bestämt från lågtyskans 'wafel' och tyskans 'Waffel', med samma betydelse som i svenskan. Detta bakverk fick sitt namn för att det liknar en vax- eller honungskaka, och den egentliga betydelsen av 'Waffel' är just honungskaka. (Nuförtiden säger man 'Honungswabe' åt honungskaka, vilket kommer ifrån 'weben' (väva), och även våffla är etymologiskt besläktat med väva.) Våfflor har ju en speciell dag och det är idag. Våffeldagen i sin tur är en språklig förvanskning av Vårfrudagen. Jungfru Maria var tidigare känd som Vår Fru, (vilket hon för övrigt fortfarande är i Tyskland. Otaliga kyrkor är just kyrkor 'till vår kära fru'. Vårfrudagen var tidigare namnet på Marie Bebådelsedag. (För övrigt en vacker genitivböjning! Återfinns även i mariekex, appropå andra bakverk.) Vårfrudagen blev då i folklig mun till våffeldagen, vilket förmodligen gett upphov till seden att äta våfflor just på denna dag. Själv väntar jag med att inmundiga våfflor tills imorgon. (Recept hittar du här) Idag har det blivit köpepizza och snart blir det risotto med slatten av vin som blev över från igår.

Enkel kvällsmat

När jag jobbade som aupair i Tyskland åt vi sällan varm mat till middag. Oftast bestod kvällsmaten av bröd, grönsaker och olika pålägg. Jag var inte riktigt van att bara äta smörgåsar till middag, och åt i början nästan lika mycket bröd som hela familjen åt sammanlagt (dvs. bröd för två föräldrar och tre barn). Efter ett tag vande jag mig, men så fort jag kom hem till Sverige började jag äta rejäl, varm middag igen. Ikväll blev det dock enklare kvällsmat, och dessutom kall sådan. Vi åt lunch rätt sent, så därför blev det hembakt bröd, oliver och olika röror till kvällsmat. Bland annat en ärtpuré med pepparrot. Jag har aldrig testat kombinationen ärtor och pepparrot förut, men tänkte att det skulle bli gott och det blev det. Om jag hade haft wasabi hemma hade dock det åkt i istället för pepparroten.



Grön ärtpuré med pepparrot
2 dl gröna ärtor
0,5 dl cashewnötter
3 msk kallpressad rapsolja
2 tsk citronsaft
1,5 msk riven pepparrot
salt, svartpeppar

Mixa cashewnötterna fint. Tillsätt ärtor och rapsolja och mixa tills det blir en puré. Smaka av med citronsaft, pepparrot, salt och peppar.

Köksfläktskatter

Veckans bild i kategorin "hur många olydiga katter lyckas utan mattes vetskap ta sig upp på köksfläkten där de egentligen vet att de inte får vara".

Förlåt. Jag var bara tvungen. Hädanefter ska jag försöka undvika kattbilderna. Det är ju ändå en matblogg. (Nog för att uttrycket 'så söt att man kan äta upp dem' existerar men jag vill inte ha några vidare kommentarer huruvida katt är en kulinarisk delikatess eller inte)

Fyllda bröd

Nu är nästan allt bröd vi bakade igår uppätet. Konstigt hur snabbt det kan gå. Men lite gick faktiskt åt till inflyttningspresent. Vi gjorde bland annat olivbröd från Provence från Kärlek, oliver och timjan (Testa det! Väldigt gott, även om degen var lite lös och svårhanterbar) och fyllda bröd från Bonniers kokbok, men med egna fyllningar.



Fyllda bröd (Bonniers kokbok) 3 st
50 g jäst
6 dl vatten
0,5 dl olivolja
2 tsk salt
ca 16 dl vetemjöl

Smula ner jästen i en bunke. Värm vattnet till 37 grader och tillsätt olivoljan. Häll lite degspad över jästen och rör tills den löst sig. Häll i resten av degspadet samt salt och nästan allt mjöl. Arbeta degen väl och låt den sedan jäsa en timme under bakduk.

Gör under tiden fyllningar till bröden. Vi gjorde två olika fyllningar, varje fyllning räcker till ett bröd.

Rucolafyllning
50 g rucola
olivolja
0,5 dl pinjenötter
2 vitlöksklyftor

Spara lite rucola och pinjenötter och mixa resten med olivolja och vitlök så att det blir en slät pesto. Jag glömde ta mått på olivoljan men det är bara att höfta. Strö över resten av pinjenötterna och rucolan efter att du har brett på fyllningen på degen.

Tomatfyllning
75 g soltorkade tomater
3 msk olivolja
1 tsk torkad basilika
1 tsk torkad oregano
2 vitlökslyftor

Pressa vitlöksklyftorna och finhacka tomaterna. Blanda med olja och örter.

Arbeta ihop degen på mjölat bord och dela den i tre delar. Kavla ut varje del ganska tunt till en rektangel. Bred ut fyllningen och rulla sedan ihop som om du skulle göra kanelbullar. Mjöla och vrid ändarna på rullen åt var sitt håll. Lägg ihop rullen till en ring eller knut. Jäs på plåten i trettio minuter. Sätt ugnen på 250 grader och sänk till 225 när bröden sätts in. Grädda i nedre delen av ugnen i 20 till 25 minuter.

Brödbak

Pust. Jag är alldeles trött efter kvällens brödbak. Assistenten Elin (nej, jag har inte döpt min assistent pga den enkla anledningen av att jag inte har någon, men på torsdag kommer mamma med sin som jag ska få låna, för att jag inte får knåda och så med min hand) knådade och bakade ut medan jag hällde i ingredienser. Egentligen var det nog jag som var assistenten eftersom jag gjorde minst. Hursomhelst, vi har bakat olivbaguetter, bröd fyllda med rucolapesto, bröd fyllda med soltorkade tomater, örter och mängder av vitlök samt ett fiberbröd med uppåt femton olika ingredienser. Allt smakade ljuvligt. Recept kommer imorgon, ni får nöja er med bilder så länge.

Kålsoppa

Det blev kålsoppa. Jag besparar er bilden för kålsoppa ser inte särskilt vackert ut. Ungefär som gammalt diskvatten med med en massa kålslamsor i. Men gott är det!

Kålsoppa med linser 4 portioner
1 gul lök
1-2 vitlöksklyftor
250 g vitkål
1 fänkålsstånd
1 morot
1 dl gröna linser
1 grönsaksbuljongtärning
drygt 1 l vatten
6 kryddpepparkorn
1 tsk fänkålsfrön, mortlade
salt, vitpeppar
lite färsk persilja

Hetta upp lite rapsolja i en kastrull. Hacka löken och vitlöken och fräs utan att det tar färg. Strimla vitkålen, moroten och fänkålen fint och låt det fräsa med löken några minuter. Häll på vatten och lägg i buljongtärningen, linserna och kryddpepparkornen och låt koka i drygt 20 minuter. Smaksätt med fänkålsfrön, persilja, salt och peppar. Servera med ett gott bröd.

Appropå kål så finns det världens sötaste knappar i form av ett rödkålshuvud i genomskärning på Yll o Tyll. Med tanke på att de var rätt dyra (18 kr st och en vecka kvar tills CSN kommer) och med tanke på mitt handarbetsförbud (som kommer att hålla i sig ytterligare pga stundande operation) så var det nog bra att jag inte köpte dem. Jag nöjer mig med min kålsoppa.

Om katter, uppsats och öl

Medan Emil plågades på Studenternas satt jag och mina hjälpredor hemma och skrev på c-uppsatsen och följde SM-slutspelet i bandy endast sporadiskt via internet. Men ikväll ska jag iallafall fira att guldet gick till Hälsingland, och det med en Pilsner från landskapets enda bryggeri. Till det äter vi soppa av något slag och foccacia som jag bakade igårkväll. Recept kommer senare.

Kaka för svärföräldrarna

Jag jobbar vidare med mitt nyårslöfte att göra och äta fler efterrätter, och det går rätt bra. Idag gjorde jag en vegansk cheesecake med passionsfrukt att bjuda svärföräldrarna på. Den blev väldigt god, men jag vet inte hur lik vanlig cheesecake den är eftersom jag faktiskt aldrig har ätit det. Hursomhelst, här kommer receptet.



Vegansk cheesecake
200 g digestivekex
1 dl matolja

400 g tofu
1,5 dl sojamjölk
1,5 dl råsocker
1 msk vaniljsocker
0,5 dl citronsaft
0,5 dl potatismjöl

3 passionsfrukter
hallonsås (hallon, socker och en skvätt vatten som får koka ihop några minuter)

Krossa kexen och häll i matoljan. Blanda om och tryck ut i en paj- eller springform. Jag brukar ta en pajform eftersom jag tycker det ser finare ut. Förgrädda skalet i tio minuter i 175 grader. Mixa tofun med sojamjölken tills det blir en slät smet. Ha i citronsaft, socker, vaniljsocker och potatismjöl och blanda allt. Se till så det inte blir några klumpar. Häll smeten i pajskalet och grädda i 45 minuter. Låt kakan svalna och ställ den sedan kallt, gärna lite i frysen innan servering. Dela passionsfrukterna och tryck ut kärnorna över kakan vid servering. Servera med lite hallonsås, gärna varm till den kalla kakan.

Tofu and chips

Tofu and chips för två

pommes frites, hemgjorda eller köpta
300 g fast tofu

3 msk citronsaft
lite vatten
ev. 0,5 tsk rökarom
salt, vitpeppar

0,5 dl vetemjöl
1 krm salt
1 krm vitpeppar
0,5 msk bakpulver
lite finmalen chili
2 msk citronsaft
1,5 dl porteröl

Skär tofun i centimetertjocka skivor och låt dem marinera minst en halvtimme i lite citronsaft, vatten, rökarom och salt och peppar. Blanda sedan ihop de torra ingredienserna till frityrsmeten. Vispa ner öl och citronsaft och se till att det inte blir några klumpar. Doppa tofun i smeten och fritera i fem minuter på 170 grader.

Servera med strips (med maltvinäger på), gröna ärter och tartarsås.

Tartarsås till två personer + som pålägg till tre smörgåsar frukosten efter
0,75 dl sojamjölk
3 msk citronsaft
2 tsk ättiksprit 12%
ca 1,5 dl matolja
2 msk dijonsenap
0,5 dl hackad kapris
0,5 dl finhackad smörgåsgurka
lite färsk gräslök
lite färsk persilja
salt, svartpeppar

Blanda sojamjölk, citronsaft, ättiksprit och dijonsenap och mixa några sekunder. Ha sen i matoljan och mixa så att majonnäsen blir tjock. Eventuellt behöver du ha i lite mer matolja. Blanda sen ner hackad kapris, smörgåsgurka och örter och smaka av med salt och peppar.

Tofu'n'Chips och utebliven osttillverkning

Snart blir det tofu and chips, inspirerad av Gitto!

Och mitt ostprojekt går inte att genomföra för att jag inte fått tag på bröddryck. Ska leta nästa gång jag är i Stockholm, sen ska det banne mig tillverkas vegansk ost så det står härliga till.

Hångelvänligt*

I senaste numret av Gourmet finns en hångelvänlig veganmeny med flera recept som verkar rätt trevliga. Bland annat mandelmjölksbrûlée med kanderad pistasch, polkabetsravioli med solrosricotta och groddad quinoa samt tre recept på nötbaserade ostar. Ostarna är syrade med bröddryck, som kan beskrivas som flytande surdeg och som man hittar i hälsokostsaffärer. Låter spännande, men eftersom jag varken har vakuumapparat eller supereffektiv mixer i mitt studentkök lär jag således inte kunna nå några himlastormande resultat enligt skribenten, men jag ska iallafall försöka! I helgen blir det osttillverkning!


* Skribenten skriver att den som äter veganskt mår bra till och med på natten och morgonen efter en middag. "Och vem orkar egentligen gå hem och hångla efter en vanlig sjurätters?"

Påläggsspecial

Smörgåsar är gott, särskilt när man har goda pålägg. Det finns ett flertal olika pastejer, ostar och andra pålägg att köpa i mataffärer eller i hälsokostsaffärer, men det är lätt att göra egna som är minst lika goda, om inte godare, och dessutom mycket billigare. Jag gillar solroskärnbaserade pålägg, och nedanstående är ett bra grundrecept att utgå ifrån, och sen smaksätta med det man gillar. Här följer tre förslag på smaksättningar, men det är lätt att blanda ner det man gillar och tror skulle passa bra ihop.



Solrospålägg grundrecept
2 dl solroskärnor
0,5 dl raps- eller solrosolja
1 dl havregrädde
örtsalt, svartpeppar

Mixa solroskärnorna fint i matberedare eller mixer. Tillsätt olja och havregrädde och mixa tills det får en bra konsistens. I med örtsalt och peppar och smaksätt med något av följande:

Tomat och basilika:
0,5 dl tomatpuré
2 msk färsk basilika

Purjolök och pesto:
ca 10 cm purjolök, finhackad
2-3 msk pesto

Ananas och curry:
1 dl krossad ananas
1-2 msk curry


Ett annat gott pålägg är denna grekiska tofuröra. Den passar bra som fyllning i smörgåstårtor eller att använda som pajfyllning tillsammans med någon bladgrönsak.

Grekisk tofuröra
300 g tofu
3 msk olivolja
1 liten rödlök
1-2 vitlöksklyftor
ca 1-1,5 dl sojamjölk
1 dl oliver
6 soltorkade tomater
färsk basilika
färsk timjan
salt, svartpeppar

Mixa tofun slät tillsammans med olivolja och sojamjölk. Finhacka rödlöken, vitlöken, tomaterna och oliverna och blanda i. Smaka av med örter, salt och peppar.


Vegansk skagenröra är gott på smörgåsar och passar också bra i smörgåstårtor.




Hummus är ju en klassiker. Och tapenade, för oss olivälskare. Mixa bara ihop oliver med vitlök, kapris och olivolja. Smaka av med lite citronsaft, salt och peppar. Bönröra med vitlök och lime är också ett gott pålägg, samt
tomatpesto




Andra goda saker på smörgåsen som knappast behöver recept är mosad avokado och örtsalt samt ajvar relish med tomater och lite honung/sirap.



Det var allt för den här gången. Fler pålägg kommer så småningom. Låt er väl smaka.

Kylskåpsrens

Igår åt vi den här goda risotton med kylskåpsrens till middag. Tänk vad gott det kan bli med bara saker som ligger och skräpar i kylskåpet, som rucola, champinjoner, lite mjukost med mera.



Risotto med soltorkade tomater, rucola och sojabönor 4 portioner
4 dl arborio- eller carnaroliris
1 liten gul lök
2 dl vitt vin
ca 1,2-1,5 l varm grönsaksbuljong
6 soltorkade tomater

3 dl kokta sojabönor
30 g grovhackad rucola
2 msk finhackad basilika
2 msk tofutti cream cheese med örter och vitlök
6 champinjoner
2 msk rostade pinjenötter
4 soltorkade tomater

Hetta upp olivolja i en tjockbottnad kastrull och hacka löken fint. Strimla de soltorkade tomaterna och fräs tillsammans med löken några minuter utan att det tar färg. Vänd ner riset och låt det bli torrt. Häll sedan på vinet och låt det ånga bort. Häll i varm buljong så att riset täcks, därefter tillsätter du en deciliter i taget tills risotton kokat klart, det tar runt 15-20 minuter. När den är klar vänder du ner sojabönorna, nästan all rucola, basilika och mjukost och blandar runt. Smaka av med salt och peppar. Kvarta champinjonerna och fräs dem några minuter. Strimla de återstående soltorkade tomaterna och servera risotton med champinjonerna, soltorkade tomater, några rucolablad och rostade pinjenötter.

Torsdagsmiddagen

Nu kommer äntligen de utlovade recepten från middagen i torsdags. Vi åt god rosmarinpotatis från min nya kärlek Under Valnötsträdet. Jag brukar sällan köpa kokböcker som inte är vegetariska eller veganska, men vissa kan man bara inte motstå. Dessutom är det väldigt lätt att veganisera recepten i kokboken. Hursomhelst, småpotatis ugnsstektes tillsammans med morotsslantar, rosmarin, olivolja och salt. Inga konstigheter alls, men väldigt gott. Till det åt vi tzayspett som vi bara värmde i ugnen, en enkel sallad på rucola och päron samt vegansk aioli. Till efterrätt blev det chokladmousse med apelsin. Eller det var väl snarare chokladpudding än mousse. Gott var det iallafall.



Det finns otaliga recept på vegansk majonnäs, och här kommer min variant. Utan vare sig rumstempererade ingredienser eller olja som ska droppas i eller åtminstone i en väldigt fin stråle hällas ner i majonnäsen. Jag brukar ta ingredienserna direkt från kylskåpet och det blir bra ändå. Om du tillsätter någon vitlöksklyfta i majonnäsen så blir det en väldigt god aioli.



Vegansk aioli
1 dl sojamjölk eller sojagrädde (jag använde alpros blåa sojamjölk)
1 tsk 12-procentig ättiksprit
3 msk citronsaft
1 tsk dijonsenap
1-1,5 dl rapsolja
1-2 vitlöksklyftor
salt, svartpeppar
(lite gurkmeja om du vill att den ska få en lite gulaktig färg)

Häll alla ingredienser förutom oljan i hacktillsatsen till mixerstaven eller i en matberedare. Mixa några sekunder så att allting blandas. Ha sen i all olja på en gång och mixa som tusan tills det blir tjockt. Eventuellt får du ha i lite mer olja tills den får den konsistensen du vill ha. Låt gärna stå kallt en halvtimme innan servering.

Päronsallad med rucola och pumpakärnor för två
2 päron
en näve rucola
2 msk rapsolja
knappt 1 msk citronsaft
2 msk rostade pumpakärnor
lite honung eller sirap
salt, svartpeppar

Skär päronen i klyftor och blanda med rucola. Ringla över lite olivolja, citronsaft och honung/sirap. Salta och peppra och strö över rostade pumpakärnor vid serveringen.




Chokladmousse med apelsin för två
1 dl havregrädde
1 msk farinsocker
100 g god, mörk choklad
1 msk finrivet apelsinskal
1 tsk apelsinsaft
ev. lite malen torkad chili

Koka upp grädden. Bryt chokladen i mindre bitar och lägg i kastrullen tillsammans med sockret. Sänk värmen och rör om tills chokladen har smälts. I med apelsinskal och apelsinsaft och blanda om. Häll upp i portionsformar och låt stå kallt minst fyra timmar före servering. Servera med grädde, lite kakao som du pudrar över och sist lite rivet apelsinskal.

Finmiddag och kommande pålägg

Snart vankas det tre-rättersmiddag och vin för att fira kärleken och allt det där. Till förrätt blir det tapenadtoast med rucola och soltorkade tomater, till huvudrätt blir det rosmarinspotatis, tzayspett, päronsallad med rucola samt vegansk aioli, och till efterrätt blir det chokladmousse med apelsin och chili. Recept kommer imorgon.

Och till helgen blir det påläggsspecial! Efter allt tjat om pastejer som knappt går att få tag på i Sverige så lovar jag blogga om pålägg och röror du lätt gör i ditt eget kök.

Pastejer, pastejer

Varför finns det inte ett lika digert utbud av Tartex (eller andra märkens) olika pastejer i Sverige som det finns i Tyskland? Där har varenda butikskedja med självaktning ett eget pastejmärke med vegetariska/veganska pastejer. Men så är det icke här, och jag undrar om det någonsin kommer att bli så. Hursomhelst. Jag är nu inne på tredje burken av min lilla österrikeimport. Wie Schinkencreme har jag redan bloggat om och burk nummer två, innehållande ett solrosfröbaserat (som Streich) pålägg med paprika och chili föll mig tyvärr inte i smaken. Istället gav jag mig i kast med burk nummer tre, en vanlig jästbaserad pastej med karljohanssvamp och lingon. En av Tartex säsongspastejer. Tänk, bara en sådan grej! Säsongspastejer! En annan av höstens pastejer (som svamp och lingon var) var surkål och kummin. Jag undrar om det kan vara gott. (Anna! Kan du inte testa den och gästblogga om den?) Pastejen med karljohan och lingon var väldigt god. Smakade dock inte så mycket lingon, men den hade en trevlig rödaktig färg och det kändes höstigt och gott med svamp och skogens röda guld. Förra året vid den här tiden försökte jag få till ett studiebesök på Tartexfabriken i Freiburg, men det var inte möjligt på grund av renovering. Så synd. Så småningom ska jag iallafall dit. Och så småningom ska jag också bli expert på att göra mina egna pastejer. Jag har redan kommit en bit i tillagningen av solrosfröbaserade pålägg, men i framtiden ska jag behärska pastejkonsten till fullo.

And the winner is...

Nu är det över! Och som vi har ätit burgare! Hembakta hamburgerbröd (recept från Coop), grönsaker, färdigköpt vegansk dressing och fem olika sorters burgare har nått juryns magar. Det ursprunliga antalet sex decimerades på grund av vetegluten och marmite inte lät sig hittas. Olyckligtvis var det Jeppas burgare vi inte kunde göra. Olyckligtvis skriver jag för jag tror att den annars lätt kunde ha kammat hem segern. Men, nu blev utgången en annan. Den sexhövdade juryn bestod av två veganer, en bjudköttis, två som-oftast-äter-vegetariskt och en renodlad köttätare. Den hungrige och stenhårde juryn slängde ur sig kommentarer om kladdkakekonsistens hos vissa burgare och något om att vissa burgare inte passar mellan hamburgerbröd. Tro nu inte att vi var alltför kritiska, stundtals utbröt en kollektiv tystnad kring matbordet som om vi hamnat i en smärre smakkoma allihop och bara njöt av maten. Juryn kommenterade både smaken och formen/fasonen på burgarna och dessa burgare slukades:

Först ut var burgaren från Veganmys med matvete och sojabönor som bas. Smeten var lättformlig och burgarna lät sig lätt stekas utan att falla sönder. Burgarna var kryddade med soja, chili och det något pikanta inslaget dragon, vilket verkligen inte gick hem hos en jurymedlem, men denne någon blev bryskt överröst med kommentarer om att det visst var gott. Lite som bearnaisesås i burgaren. Mums. Till utseendet verkade det vara den bästa burgaren, men skenet bedrog lite ansåg några jurymedlemmar. Detta är definitivt en burgare jag kommer inspireras av, men i mina burgare kommer då ingen dragon slinka ner, däremot chipotle eller rökarom, så att det verkligen blir den kötthärmis den ser ut att vara.


Veganmysburgare och hirsburgare.

Josefin ställde upp med Mormor Elsas hirsbiffar, som kanske inte helt oväntat baserades på hirs och potatis, och var en av endast två burgare som innehöll lök. Vadan detta lökbortfall hos andra burgare? KAN man ens laga mat utan lök? Hursomhelst, det var en burgare som föll större delen av juryn på läppen, även om några kommentarer fälldes om att det hade vissa likheter med potatisbullar, och att det kändes som tårta på tårta att äta mellan hamburgerbröd. Några önskade lite mer smak på dessa burgare, som dock var lätta att göra, forma och steka. Den låga halten av protein gör dock att denna burgare tappar poäng. Det här är nog en biff man hellre ska äta med potatis, en god sås och en bönsallad av något slag.

Tredje bidraget ut kom från Jenny från vegan göteborg som ställde upp med Hendriks kidneybönsburgare. En lättgjord burgare på kidneybönor och havregryn och en del annat, bland annat jästflingor. Smaken var väldigt god men formen var tyvärr inte den bästa, burgarna blev lite torra och föll lätt isär i stekpannan. Om det här hade varit melodifestivalen hade den här burgaren gått vidare till andra chansen, men nu sysslar vi inte med schlager utan med stenhård burgartävling. Receptet är dock värt att testas, du hittar det på ovan nämnda sida, under recept/biffar & bollar.

Isabelle ställde upp med falafelburgare med ingredienser som sig bör, dvs. kikärtor, spiskummin, koriander och så vidare. Smaken var väldigt god, men någon av jurymedlemmarna hade gärna haft lite mer smak i dessa burgare, gärna från vitlök. Tyvärr fick vi nog inte till den rätta konsistensen, för burgarna föll isär och det var inte någon vacker syn på uppläggningsfatet. En jurymedlem mumlade något om mjölig konsistens. Det här är en medelmåttig burgare om man får fason på burgarna. Falafel kan faktiskt aldrig bli fel.

Sist ut var Alex med sin kidneybönsburgare med cashewnötter. Det var den andra burgaren med lökinnehåll, dessutom späckad med både rödlök och purjolök. Som flera andra var den väldigt enkel att göra och med en smak som verkligen gillades av juryn. Någon yttrade något om att det var den enda som riktigt smakade något, förutom burgaren med dragon då. Både löken och chilisåsen gjorde sitt till. Och lättstekt var den också. Den något kladdiga konsistensen gav dock föraningar om att allt skulle bli pannkaka men så skedde icke. Istället blev det den bästa burgaren av dem alla! Med en sånär som enhällig jury (en medlem kunde på grund av nötallergi inte testa denna burgare utan röstade istället på veganmysburgaren) utsågs denna burgare till vinnaren av tävlingen. Grattis grattis! Ingredienslista hittar du på här och recept här.

Så, då var denna tävling över. Det har varit en god resa, om än aningen mödosam. Att ställa sig att göra fem olika sorters burgare en söndagsförmiddag efter ett kanske något för högt alkoholintag kvällen innan, med luften späckad av stekos från burgarna och frityros från stripsen, och dessutom med skuldkänslor över att ens bättre hälft gick upp ungefär fem timmar tidigare för att inhandla de sista ingredienserna, koka bönor, baka hamburgerbröd och förbereda burgarsmet medan man själv ligger kvar i sängen, oförmögen att ta sig upp, är inte att rekommendera. Men gott blev det iallafall. Nu ska jag inte äta burgare på flera veckor.

Hamburgartävlingen

Imorrn smäller det! Hamburgerbröd ska bakas, fritösen ska invigas och hamburgare ska stekas så att köket osar igen. Och som det ska ätas, ända tills vi stupar! Eller iallafall nästan. Jag har fått in sex bidrag men måste tyvärr meddela att den här burgaren inte kommer att lagas för att jag inte fått tag på vetegluten och marmite. Om någon vet var man kan få tag på vetegluten i Uppsala så skulle jag bli glad. Det är iallafall ett brett startfält med en mängd olika ingredienser som gömmer sig i burgarna, bland annat hirs, tofu, olika sorters bönor, cashewnötter, jästflingor med mera. Jag blir hungrig bara jag tänker på morgondagen! Om det finns någon eftersläntrare som skulle vilja vara med i burgartävlingen så har ni tills klockan tolv imorgon förmiddag på er, men jag kan inte lova att jag lagar era burgare, bara om jag har alla ingredienser hemma.

Aufstriche und mehr

Igår kom det efterlängtade matpaketet från Österrike! Paketet innehöll bland annat en kakmix för Käsekuchen, några påsar puddingpulver, kryddor för Apfelstrudel, en påse Soja-Spätzle, en påse hårda Brezeln och så Pflaumenmus till Emil. Och vad som kom som en glad överraskning, en Rittersport Pfefferminz! Varför, varför finns den inte i Sverige? Och så fanns ju det mest efterlängtade, ett gäng med pastejer! Jag fick sju olika sorter, och samtliga var från Tartex. Fyra av dem var vanliga jästbaserade pålägg, i smakerna vitlök, soltorkade tomater, karljohansvamp och lingon och så den sista, tryffel och champagne! Två av pastejerna var solrosfröbaserade, smaksatta med Bärlauch, som smakar ungefär som vitlök, och så en med paprika och chili. Och så det sista pålägget, ett tofubaserat pålägg vid namn 'wie Schinkencreme', som är det enda jag hunnit smaka. Hur det smakade? Tja, ungefär åt skinkhållet. Jag minns visserligen inte hur det exakt smakar, eftersom det var några år sen jag sist åt skinka. Men Emil tyckte det var rätt likt skinka. Det finns väl ingen direkt motsvarighet till Schinkencreme i Sverige, men det är kokt skinka som mals i köttkvarn och blandas med smör eller Quark/kesella och kryddor. Den veganska varianten var rätt okej, men inte så mycket mer. Smakade lite rökigt och ungefär som skinka. Med smörgåsgurka och persilja slank det ner, men jag skulle nog inte vilja ha det som ensamt pålägg. Men jag kanske kan använda det i matlagningen på något sätt.