Favorit i repris: honungskakor till Maria

Här kommer både ett våffelrecept och en liten etymologisk utläggning som jag publicerade på bloggen för två år sedan.



Ständigt detta tyska inflytande, underbart! Som så många andra ord i det svenska ordförrådet så kommer även ordet 'våffla' från tyskan, mer bestämt från lågtyskans 'wafel' och tyskans 'Waffel', med samma betydelse som i svenskan. Detta bakverk fick sitt namn för att det liknar en vax- eller honungskaka. Den egentliga betydelsen av 'Waffel' är just honungskaka. Nuförtiden säger man 'Honungswabe' åt honungskaka, vilket kommer ifrån 'weben' (väva), och även våffla är etymologiskt besläktat med väva. Våfflor har ju en speciell dag och det är idag. Våffeldagen i sin tur är en språklig förvanskning av Vårfrudagen. Jungfru Maria var tidigare känd som Vår Fru, vilket hon för övrigt fortfarande är i Tyskland. Otaliga kyrkor är just kyrkor 'till vår kära fru'. Vårfrudagen var tidigare namnet på Marie Bebådelsedag. (För övrigt en vacker genitivböjning! Återfinns även i mariekex, appropå andra bakverk.) Vårfrudagen blev då i folklig mun till våffeldagen, vilket förmodligen gett upphov till seden att äta våfflor just på denna dag.

Våfflor 6-7 st
3 dl vetemjöl
0,5 dl sojamjöl
50 g mjölkfritt margarin
3 dl havremjölk
1,5 dl havregrädde
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker

Smält margarinet. Blanda alla torra ingredienser. Vispa ner mjölken, grädden och margarinet. Låt gärna stå och svälla en halvtimme i kylskåpet innan gräddningen. Hetta sedan upp våffeljärnet och grädda våfflorna.

Coleslaw och den lilla vargens senap

Länge fanns det i min värld bara en sorts senap, och det var, kanske inte helt oväntat, senapen från stans lilla senapsfabrik. Dåtidens korv med bröd och julskinkssmörgås vore helt otänkbara utan Johnnys sötstarka senap. Men tiderna förändras. Det görs inte längre senap i den lilla fabriken bakom Sjölins bröd. (Där det förövrigt alltid hämtades krämkaka vid festligare tillfällen. Krämkaka måste jag baka i helgen, nu när assistenten har anlänt. Jag undrar om inte krämkaka är en väldigt söderhamnsk delikatess, för jag känner inte någon som har ätit det på något annat ställe eller ens hört om det utanför kommunens gränser. Men, tillbaka till senapen.) Nu är det Druvan som gör senapen, och jag har vidgat mina senapsvyer och äter även andra sorter än Johnnys, men det ändå något visst med den.



Coleslaw 2 portioner
200 g vitkål
1 liten gul lök
1 äpple
0,5 dl veganmajonnäs
lite äppelcidervinäger
2 msk sötstark senap, t.ex. Johnnys
salt, svartpeppar

Strimla vitkålen och löken. Skala äpplet och riv det grovt. Blanda majonnäsen med vinägern och senapen. Smaka av med salt och peppar. Vänd ner majonnäsblandningen i grönsakerna.


Uppdaterat med lite etymologi. (för att det ska känns som om jag har gjort någonting vettigt (dvs. skolrelaterat, även om det inte riktigt är det) medan jag bloggar istället för att fila på min uppsats)
Ordet senap är bildat av det latinska ordet sinapis, i folkligt latin sinapia. Romarna i sin tur har tagit det från grekernas sinapi, sinapy. Senapens äldsta germanska form finner vi i biskop Wulfilas bibelöversättning från grekiska till gotiska från 300-talet, vars fragment kallas Silverbibeln. Jag vet inte om just stycket där det talas om senapskornet som växer upp till ett stort träd, på gotiska "kaurno sinapis", finns i källaren på Carolina Rediviva, men det vore ju väldigt häftigt att ha vistats i samma byggnad som den äldsta germanska senapsformen. Senare har ordet senap (och själva senapen med såklart) vandrat till Sverige via Tyskland, där den högtyska ljudskridningen redan före 600-talet fick 'sinapis' att bli 'senaf', senare dagens 'senf'. Denna ljudskridningen nådde dock inte de norra delarna av landet, utan där bevarades den mera latinska formen 'senap', och det är från lågtyskan vi har fått svenskans senap. Wulfila betyder för övrigt den lilla vargen på gotiska. Huruvida han skulle ha tyckt om Johnnys senap eller inte vågar jag inte spekulera i.

Honungskakor till Maria

Ständigt detta tyska inflytande, underbart! Som så många andra ord i det svenska ordförrådet så kommer även ordet 'våffla' från tyskan, mer bestämt från lågtyskans 'wafel' och tyskans 'Waffel', med samma betydelse som i svenskan. Detta bakverk fick sitt namn för att det liknar en vax- eller honungskaka, och den egentliga betydelsen av 'Waffel' är just honungskaka. (Nuförtiden säger man 'Honungswabe' åt honungskaka, vilket kommer ifrån 'weben' (väva), och även våffla är etymologiskt besläktat med väva.) Våfflor har ju en speciell dag och det är idag. Våffeldagen i sin tur är en språklig förvanskning av Vårfrudagen. Jungfru Maria var tidigare känd som Vår Fru, (vilket hon för övrigt fortfarande är i Tyskland. Otaliga kyrkor är just kyrkor 'till vår kära fru'. Vårfrudagen var tidigare namnet på Marie Bebådelsedag. (För övrigt en vacker genitivböjning! Återfinns även i mariekex, appropå andra bakverk.) Vårfrudagen blev då i folklig mun till våffeldagen, vilket förmodligen gett upphov till seden att äta våfflor just på denna dag. Själv väntar jag med att inmundiga våfflor tills imorgon. (Recept hittar du här) Idag har det blivit köpepizza och snart blir det risotto med slatten av vin som blev över från igår.

Att odla sin kål

Kåldolmar är gott. Det tar lite tid att laga men det är det värt. Kål var länge de svenska hushållens vanligaste mat, och varje hushåll lär tydligen ha haft sin egen kålgård. Tänk om man kunde odla sin egen kål på studentlägenhetsbalkongen! Att odla sin kål betyder för övrigt ’ägna sig åt sina intressen’. Jag är intresserad av både mat och språk. Rätten kåldolmar, som anses vara en svensk husmansklassiker, har en historia i Sverige som faktiskt inte sträcker sig längre tillbaks än till början av sjuttonhundratalet. Enligt den etymologiska ordboken ”Våra ord” av Elias Wessén står det att både rätten och namnet ’kåldolma’ troligen har införts av Karl XII:s följeslagare i Bender 1709-13. Första gången ordet kåldolmar nämns i svenskt tryck är i Cajsa Wargs ”Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimmer” (1765). Gösta Bergman skriver i ”Ord med historia” att ordet dolma, som är turkiska och betyder en fylld eller färserad rätt, inte tycks vara bekant i något annat europeiskt kulturspråk. Svenska Akademiens ordbok anser därför det inte vara osannolikt att ordet har kommit hit från Turkiet i samband med Karl XII:s krig, eventuellt med hans turkiska fordringsägare, som uppehöll sig i Sverige mellan 1716 och 1732. Här är min variant på kåldolmar, med sojakött som smaksatts med rökarom för att få en lite 'köttigare' smak.


Kåldolmar 4 portioner
8 vitkålsblad
2 dl torr sojafärs
1 gul lök
0,5 dl ris
0,5 grönsaksbuljongtärning
1 msk soja
0,5-1 tsk rökarom
salt, svartpeppar

Sätt ugnen på 225 grader. Koka riset. Lägg ett par vitkålsblad i taget i kokande saltat vatten några minuter. Förväll sojaköttet i några minuter tills det blivit mjukt. Finhacka det om du inte redan använt dig av sojafärs utan istället grövre bitar. Lägg sojaköttet i en bunke och ha i soja och så mycket rökarom du vill ha. Finhacka löken och lägg det i bunken tillsammans med riset när det är klart. Smaka av med salt och svartpeppar. Lägg lite fyllning på vitkålsbladen och vik ihop till dolmar. Fäst eventuellt med tandpetare. Lägg kåldolmarna i en ugnsfast form och ringla över lite flytande margarin, typ milda culinesse eller vad du använder, samt lite sirap. Lös upp en halv buljongtärning i lite av kålspadet och häll det över dolmarna. Ställ in i ugnen i cirka 45 minuter. Vänd dem efter halva tiden. Servera med kokt potatis, lingonsylt, sås och grönsaker.

Sås
3-4 dl kålspad eller grönsaksbuljong
½ grönsaksbuljongtärning
2-3 msk havregrädde
ev. 1 msk soja
2-3 msk vetemjöl
salt, svartpeppar

Koka upp kålspadet med grönsaksbuljongtärningen. Ha i lite havregrädde och red av med mjöl. Smaksätt med soja, salt och peppar och låt såsen koka på svag värme.



Från en kål till en annan, nämligen senapskål, eller rucola som det också heter. Rucola är ingen nyhet utan odlades i Sverige redan på 1400-talet under namnet senapskål. Jag odlade det dock först i somras, i en balkonglåda på ovannämnda studentlägenhetsbalkong, och det gick alldeles utmärkt. Tills den angreps av skadeinsekter. God var den iallafall. I morotssalladen nedan har jag dock använt mig av köpt rucola.

Morotssallad med rucola och valnötter 4 portioner
3-4 morötter
en näve rucola
10 valnötter
lite kallpressad rapsolja
några stänk pressad citron
örtsalt, svartpeppar

Skala morötterna och fortsätt av bara farten med att skiva dem på längden med potatisskalaren. Blanda morötterna med rucola och grovhackade valnötter. Ringla över lite god rapsolja och lite pressad citron och smaksätt med örtsalt och nymalen svartpeppar.