fredag 30 mars 2007

Coleslaw och den lilla vargens senap

Länge fanns det i min värld bara en sorts senap, och det var, kanske inte helt oväntat, senapen från stans lilla senapsfabrik. Dåtidens korv med bröd och julskinkssmörgås vore helt otänkbara utan Johnnys sötstarka senap. Men tiderna förändras. Det görs inte längre senap i den lilla fabriken bakom Sjölins bröd. (Där det förövrigt alltid hämtades krämkaka vid festligare tillfällen. Krämkaka måste jag baka i helgen, nu när assistenten har anlänt. Jag undrar om inte krämkaka är en väldigt söderhamnsk delikatess, för jag känner inte någon som har ätit det på något annat ställe eller ens hört om det utanför kommunens gränser. Men, tillbaka till senapen.) Nu är det Druvan som gör senapen, och jag har vidgat mina senapsvyer och äter även andra sorter än Johnnys, men det ändå något visst med den.



Coleslaw 2 portioner
200 g vitkål
1 liten gul lök
1 äpple
0,5 dl veganmajonnäs
lite äppelcidervinäger
2 msk sötstark senap, t.ex. Johnnys
salt, svartpeppar

Strimla vitkålen och löken. Skala äpplet och riv det grovt. Blanda majonnäsen med vinägern och senapen. Smaka av med salt och peppar. Vänd ner majonnäsblandningen i grönsakerna.


Uppdaterat med lite etymologi. (för att det ska känns som om jag har gjort någonting vettigt (dvs. skolrelaterat, även om det inte riktigt är det) medan jag bloggar istället för att fila på min uppsats)
Ordet senap är bildat av det latinska ordet sinapis, i folkligt latin sinapia. Romarna i sin tur har tagit det från grekernas sinapi, sinapy. Senapens äldsta germanska form finner vi i biskop Wulfilas bibelöversättning från grekiska till gotiska från 300-talet, vars fragment kallas Silverbibeln. Jag vet inte om just stycket där det talas om senapskornet som växer upp till ett stort träd, på gotiska "kaurno sinapis", finns i källaren på Carolina Rediviva, men det vore ju väldigt häftigt att ha vistats i samma byggnad som den äldsta germanska senapsformen. Senare har ordet senap (och själva senapen med såklart) vandrat till Sverige via Tyskland, där den högtyska ljudskridningen redan före 600-talet fick 'sinapis' att bli 'senaf', senare dagens 'senf'. Denna ljudskridningen nådde dock inte de norra delarna av landet, utan där bevarades den mera latinska formen 'senap', och det är från lågtyskan vi har fått svenskans senap. Wulfila betyder för övrigt den lilla vargen på gotiska. Huruvida han skulle ha tyckt om Johnnys senap eller inte vågar jag inte spekulera i.

5 kommentarer:

mia sa...

det här är lite läskigt..jo, faktiskt...här har jag läst din blogg i flera månader, en blogg som jag la till favoriter direkt när jag hittade den för den är så himlans bra, blir liksom på bra humör varje gång jag ser att du uppdaterat den :) ....och så visar det sig att du, precis som jag, kommer från shamn! va?! hade aldrig kunnat drömma om det. och ja visst, har också uppmärksammat kladdkakans märkliga anonymitet utanför stans gränser (inte ens i bollnäs var den känd, förr i tiden iaf) mycke märkligt med tanke på hur fantastiskt god den är! och johnnys, mumma senapen...men den känner ju alla till nu :) Tack för en kanon blogg med inspirerande tipps och recept! Och kram på dig!
/mia

sara r sa...

Världen är liten. :)
Tack för uppskattningen!

svante sa...

hej sarar! duuu, hur är den där senapen, är den fin eller grovkorning?

sara r sa...

den är fin. fast jag tror att den kanske finns som grov också.

Martin sa...

skånsk grovkornig senap är min favorit (även gästabudssenap men jag tror det är samma sak). gör just nu en coleslaw, tar i stora vita bönor för proteiners skull. varför gul lök i? jag vet inte om jag vågar prova att hä i det, tänk om min stora sallad förstörs!