Utmanad!

Jag har blivit utmanad av nässelblom & choklad för en halv evighet sen men har inte riktigt hunnit satt mig ner och bloggat om utmaningen. (Vilket bevisas av att jag först inte bara stavade 'evighet' halvt på tyska utan även med versal i början.) Jag har aldrig varit mycket för kedjebrev och liknande, men här kommer sex kanske egendomliga saker med mig. Eftersom det är en matblogg tar jag här bara upp saker som rör mat och dryck.

1. Jag älskar gröt men kan under inga omständigheter äta den saltad. Detta på grund av att jag sedan tidig ålder ätit gröt istället för välling, och att man inte ska ge småbarn för mycket salt. Detta har följt mig sen dess. Allt annat saltar jag gärna mer än nödvändigt, men aldrig att jag saltar min gröt. Min grötförtjusning kan förresten återfinnas i min första femordiga mening, vilken löd "Sara titta pappa koka nam-nam-gröt" (dvs. havregrynsgröt)

2. Jag kan inte äta gröt med mjölk i av den fåfänga anledningen att mjölken skär sig med lingonsylten. Detsamma gäller mjölk i kräm. (Min mamma är likadan) Detta har lett till ett antal mjölkfria grötfrukostar för de åldringar på äldreboendet där jag tidigare arbetade, ända tills en annan i personalen påpekade att det var någonting som fattades. Fast jag fattade inte vad det var förrän hon sa att det var mjölken.

3. Jag har under en kort tid varit anställd på ett nedlagt bryggeri för att hälla ut öl. Det var på den tiden jag ännu inte lärt mig uppskatta denna dryck.

4. Ibland tar jag på mig språkpolisuniformen och älskar att inspektera menyer och allehanda textdokument för att hitta roliga (och mindre roliga) språkförbistringar. Min favorit är den vegetariska röran 'aboriginröra' jag fann under ett restaurangbesök i Visby. Det var en libanesisk specialitet. Jag som trodde att det där med kannibalism inte längre existerade.

5. Om du frågar mig vad jag mest saknar i köttväg efter alla år som vegan kommer du kanske få ett lite oväntat svar. Först och främst så saknar jag pölsa. Då var det sagt. Pölsa som mamma gjorde själv, i en stor charklåda (oftast en grå, om jag inte minns fel), med massor av malt kött och korngryn och allt det där. Jag och mina systrar brukar hänga över pölslådan och sleva i oss den nygjorda pölsan med träsked. Det var tider det. Den andra saken jag saknar är byxfisk. Det är det morfar som gör. Helst på abbore man metat själv, men abborre från sumpen, som mormor och morfar varit och metat tidigare, går också bra. Byxfisk är helt enkelt filead abborre, uppsnittad som ett par byxor, saltade och pepprade och vända i ströbröd, sedan stekta i smör. Och med mjölksky med persilja till. Jag kan inte direkt säga att jag minns hur dessa två rätter smakade, men jag minns allt runtomkring. Det är nog det jag blir mest nostalgisk över, om jag skulle smaka pölsa och byxfisk idag skulle jag kanske inte bli lika lyrisk. Jag tänkte förresten ge mig på att göra vegansk pölsa i höstas, men vågade inte riktigt av rädsla för att förstöra mina fina pölsminnen.

6. Jag har svårt för att följa recept. Jag har en hel del kokböcker, bläddrar i dem innan jag ska sova, tittar på de vackra bilderna vid frukostbordet, försjunker mig i dem framför teven, ja ni fattar. Det är mycket jag tycker verkar gott, och det är en hel del jag försöker mig på att göra, men så fort jag har en kokbok uppslagen vid spisen så blir jag en aning stissig och läser igenom det tusen gånger under tillagningen, övertygad om att jag läst fel, tagit fel mått, fel ingrediens och så vidare. Det brukar alltid sluta bra, men jag har ändå svårt för det. Jag tror att det är mitt kontrollbehov som spökar. Då kör jag hellre ur eget huvud, med inspiration från ovannämnda sänglektyr.


Egentligen ska man skicka vidare utmaningen till ett gäng andra bloggare, men jag struntar i det. Om någon känner att de vill spinna vidare så är det fritt fram.