Förrförra helgen var jag i Oslo, utrustad med halvfabrikat i väskan i tron om att vegansk mat var tämligen svår att få tag på. Det visade den sig också vara, men jag var ändå inte hungrig en stund under veckoslutet i vårt grannland. Vi höll oss dock ifrån planen att äta på några av Oslos vegetariska och veganska restauranger, mest på grund av att vi ideligen möttes av igenbommade matställen. Norges äldsta vegetariska restaurang, Vegeta Vertshus på Munkedamsveijen 3 B, hade stängt dörrarna för gott. När vi kom till Oslos andra äldsta vegetariska restaurang möttes vi av ett rött trähus med en väderbiten, ljusgrön skylt som upplyste oss att vi hade kommit till Spisestedet. Vi anade dock oråd när det inte var en kotte i närheten och vissa fönsterrutor var inslagna. Återigen en igenbommad restaurang. Det var bara att söka sig vidare. Vi hamnade slutligen på en Mucho Mas-restaurang, vad som kan liknas med Sveriges Taco Bar. Inredningen bådade gott och menyn fick det att vattnas i munnen. Mycket gick att få veganskt, dock inte guacamolen. När väl nachotallriken kom till bordet var det dock snålt tilltaget med bönröran och salsan smakade nästan bara koriander. Det visade sig inte bara vara salsan som smakade koriander, utan även mina vänners mat bestod av en stor del färsk koriander. Jag har inget problem med koriander, men jag gillar det inte tillsammans med nachos.
Ett av de övriga ställen vi åt på var ett billigt (ja, det finns faktiskt billig mat i Oslo!) indiskt ställe som jag tyvärr inte minns namnet på. Matstället, som påminde om ett sunkigt kebabhak, låg i Grönland och med tanke på priset var det mycket smak och mat för pengarna. Vi hade också planerat in ett besök på Krishnas Cuisine, men efter att vi ätit indiskt dagen innan och efter vårt missnöje med liknande mat i Riga beslöt vi oss att äta någon annan stans.
Ett besök på Helios hann vi också med. Helios är som Stockholms Goodstore eller Malmös Astrid och Aporna, och finns lite varstans i Norge. Vi besökte ett som låg i Grünerlokka, dessutom med en mindre matservering inhyst i lokalen. Jag hade väntat mig mängder av veganska bakverk av en affär med mycket vegetariskt och veganskt, men tji fick jag. Jag fick köpa en glasstrut i butiken istället och ta med till fikabordet. Den var god, men så var den också svensk: Tofuline Gold toffestrut. Jag har inte sett till den i Sverige, någon som vet var den finns att köpa? Till glassen beställde jag sojalatte, men det var knappast någon latte jag fick. Skummad mjölk fanns inte i syne, men jag sörplade glatt i mig den ändå. Samma sak hände förresten på ett annat ställe inne i en galleria, men där tror jag avsaknaden av mjölkskummet kan härledas till att det var första arbetsdagen för baristan vid kaffemaskinen.
Det verkar inte finnas särskilt många veganer i Norge och det kan jag förstå med tanke på hur dyr maten är. Alpros blåa sojamjölk kostade 28 norska kronor litern och Tofulineglass 39 kronor. Herreminje. (Red: Detta verkade dock vara ett undantagsfall. Mjölken är billigare på andra ställen än just Helios.) Dock skiljde sig inte priset på chips särskilt mycket. Visst var de lite dyrare än i Sverige, men så är ju nästan alla matvaror lite dyrare i Oslo. Det vägs dock upp av att de norska pepparchipsen är veganska. Chipspåsen från Norges motsvarighet till Estrella var nästan identisk med Estrellas pepparchipspåse här i Sverige, men innehållet skiljde sig väsentligt då det inte fanns något mjölksocker i sikte. När ska Estrella och OLW ta bort laktosen från pepparchipsen och dillchipsen? Jag lovar att jag står först i kön när de gör det.