Veganskt i Hälsinglands gratistidningar

Så här såg det ut i gårdagens i Söderhamnsnytt (samt Hudik- och Bollnäsnytt). Om tre veckor är det återigen dags för mig att skriva krönika och recept.

Veganrecept för hälsingebor

Jag har en glad nyhet för (nästan) alla hälsingebor! Jag ska nämligen börja skriva krönikor och recept i Söderhamnsnytt, Bollnäsnytt och Hudiknytt. Det är lokala gratistidningar som ges ut på ovannämnda orter varje söndag. Var tredje vecka kommer jag att vara med och mitt första bidrag finns med i kommande nummer. Det finns tyvärr ingen möjlighet att läsa tidningen på internet, men så fort jag får ett exemplar i min hand ska jag skanna in det och publicera här på bloggen ifall det är någon annan läsare som vill läsa.

Åk till Växbo Krog!

För ett tag sedan fyllde min yngsta lillasyster 20 år och jag råkade säga att jag skulle bjuda henne på Växbo krog. Jag är inte den som inte håller vad jag lovar, så vi for dit en måndagskväll. Växbo Krog är nyöppnat och är hittills den restaurang i Hälsingland som har fått högst betyg i lokaltidningarnas krogtest. Maten är i mesta mån ekologisk och lokalproducerad och alltid vällagad. Till alla rätter serveras bröd bakat på kravmjöl från Norrala utanför Söderhamn. Till maten kan man dricka öl och svagdricka från Söderhamn.



Den fullständiga menyn hittar du här. Det vegetariska alternativet lyder: Rostad majsravioli. Serveras med mustig tomatsås gjord på Järvsötomater, korngryn, linser, kökets sommarsallad med klassisk nobisdressing.



Min mamma hade pratat med chefen och frågat om man behövde ringa innan och säga att man var vegan, och det behövde man tydligen inte. Således sa jag ingenting när jag ringde och bokade bord (fast jag tänkte nämna det, men glömde bort). Tyvärr innehöll majskrämen i raviolin mjölk, så jag fick stekt polenta istället. Till det serverades den godaste tomatsås jag någonsin ätit, linser och kökets sommarsallad. Allt var ljuvligt gott! Några korngryn såg jag dock inte till. Sommarsalladen var god med diverse salladsblad, strimlad fänkål, syrad rödlök, tomater och inlagd gurka. Det hade också smugits in några gröna pimientooliver, vilket jag inte alls tyckte passade in. Hur närproducerade är de och hur lyxigt känns det med oliver med låtsaspaprikafyllning? Skärpning! Och om man ska klaga lite mer (vilket man egentligen inte borde göra) så var linserna aningen överkokta och varken marinerade eller kryddade, utan serverade som de var.

Det vegetariska alternativet var även det billigaste (förutom dagens husman för 115 kronor) och kostade 165 kronor. Det är 165 väl spenderade kronor. Jag åt varken för- eller efterrätt, men ska kanske göra det när jag ska dit igen nästa lördag. På förrättsfronten såg det dock mörkt ut för vegetarianer. Det finns faktiskt inte ett enda vegetariskt alternativ, men jag antar att det går att få sparrissoppan med landgång utan både räkor och kräftaioli. Efterrätterna låter fantastiska allihopa, men jag vet inte om någon om dem går att få vegan. Det är kanske något jag ska se till att göra hemma i mitt kök i höst. Eller vad sägs om rabarberpannacotta med yoghurt, bärsås, kardemummaskorpa och citronsorbet? Eller glaserad chokladmousse på sockerkaksbotten, svartpepparsås, karamelliserad fattig riddare och olivoljeglass?



Man kan sitta både inomhus och utomhus och inredningen är smakfull med linnedukar och linnebonader på väggarna. Bilder finns på hemsidan. Eftersom Hälsingland är Linland så var serveringspersonalen självklart klädda i linnekläder och menyn tryckt på linpapper och insatta i linneklädda pärmar. Innan eller efter maten kan man titta på de söta djuren som finns i det vackra kvarnområdet. Det finns bland annat sju minigriskultingar som är hur söta som helst. För den som inte vill äta i Växbo finns det mycket annat att göra. Varför inte besöka Växbo Lin eller den näraliggande bagarstugan? Där kan du köpa bröd eller ta en fika, med veganska kanelbullar, svagdricka och kaffe från Söderhamn.

Växbo Krog hittar du i Växbo, som ligger mitt emellan Bollnäs och Söderhamn. Åk absolut dit om du har möjlighet!

Sommarkompott

I torsdags var jag och plockade jordgubbar i Trönö. Om det skulle vara någon som befinner sig i trakterna häromkring, åk dit snarast vettja. Självplocket varar inte länge till och jordgubbarna är verkligen hur goda som helst. När, eller kanske snarare om jag får ordning på min kamera så ska jag bildblogga om mitt besök på Växbo Krog förra veckan. Just nu kan jag inte säga så mycket mera än att jag tycker att alla borde åka dit, men jag ska skriva lite mer om det inom kort.

Rabarberkompott med kardemumma och ingefära
1 liter rabarber
0,5 l jordgubbar
1 tsk riven ingefära
1 tsk stött kardemumma
1,5 dl socker

Skala rabarbern och skiva den tunt. Skär jordgubbarna i bitar. Lägg det i en kastrull tillsammans med socker, ingefära och kardemumma och låt allt koka upp. Låt småputtra på svag värme i ca 20 minuter. Servera med mjölk. Eller gör som vi gjorde, använd kompotten som fyllning i wienerbröd.

Rådhuskonditoriet i Söderhamn

Igår var jag, Anna och Sanna och fikade på Rådhuskonditoriet här hemma i stan. Alltid tidigare har jag fått nöja mig med en kopp kaffe eller en flaska sockerdricka samt några låtar på jukeboxen. Vid besöket igår, nu med nya ägare till konditoriet, fanns det dock veganskt fikabröd! Eller fikabröd och fikabröd, det fanns wienernougatkakor! Jag blev så lycklig så att jag köpte två styckna. Kakorna var väldigt goda och kaffet med, och som sig bör på ett riktigt tantkafé så ingår påtår. Med nyrenoverat bageri är det nu fler mjölk- och äggfria bakverk på gång.



Rådhuskonditoriet har intakt 50-talsinredning med fina röda och blå soffor, vackra bord och tapeter. För några år sedan kom det ut en bok, Kondisboken, som handlade om gamla konditorier och Rådhuskonditoriet finns självklart med. Boken går tyvärr inte att få tag på, men den finns att låna på många bibliotek.



Som pricken över i:et på detta söta konditori finns det en liten jukebox man får spela hur mycket man vill på, alldeles utan kostnad. Du hittar tyvärr inte så många låtar från 50-talet, men en del 80talsmadonnalåtar har smugit sig in i samlingen tillsammans med låtar från Roxette och Bruce Springsteen.



Rådhuskonditoriet ligger på Kyrkogatan 10 (vid Rådhustorget) i Söderhamn. Nu i sommar är det öppet måndag till fredag mellan 7.30 och 19.30 samt lördag mellan 10 och 16.

Jag ber om ursäkt för den dåliga kvaliteten på bilderna. Min kamera lider fortfarande av sviterna efter nyårsfirandet. Jag ska införskaffa mig en ny inom kort.

Hälsingemat

Jag blir hemma i Hälsingland under juni och juli. Förra onsdagen var jag och Emil runt i halva landskapet för att leverera öl å mammas vägnar. Ett av stoppen var Stenegård i Järvsö. Vi passade då på att äta lunch på restaurang Kusen. Jag var här förra sommaren med, och hoppades nu att det vegetariska alternativet skulle vara veganskt, precis som vid besöket förra sommaren.


Stenegård Foto Sten Andersson.

Jag slapp verkligen åka därifrån hungrig. Salladsbordet var dignande med mycket vegetariskt. Förutom pressgurka (När ska jag ta mig för att göra det? Jag älskar ju pressgurka.) fanns det också två olika bönsallader, en linssallad, en god äppelsallad, röda och gula tomater från bygden, tunnbröd bakat på gården samt diverse annat.






Den vegetariska varmrätten var även denna gång helt veganskt. Det serverades en underbart god gryta med zucchini, aubergine, röda och gula tomater, chili och lite annat. Det var en mycket välsmakande gryta, som jag kompletterade med kikärter från salladsbuffén och ugnsrostade potatisklyftor. För allätare fanns det en kötträtt, två fiskrätter, en kycklingrätt samt många sorters sill.




Priset för denna digra buffé är 95 kronor. Det kan kanske tyckas dyrt för en lunch uppe i Hälsingeskogarna, men med tanken på hur vällagad den är och på att den i möjligaste mån är närproducerad tycker jag att priset är alldeles överkomligt. Jag tycker dock att det är lite dumt att kaffe inte ingår i lunchbuffén, utan kostar 15 kronor extra. Men vad gör väl det när man ändå kan ta vägen över Trolldalens bageri och kaffestuga på vägen hem? För 22 kronor får du en kopp krav- och rättvisemärkt kaffe, rostat i min hemstad, serverat i fina kaffekoppar från mormors tid (eller nya, fula från Ikea, beroende på vilken kopp du tar). Till det finns det veganska kanelbullar om du frågar!

Hemliga kakor

På detta kakfat ser ni bostonkakor, chocolate chip cookies, kolakakor och rullrån. Recept på rullrån kommer så småningom då jag inviger mitt alldeles egna rånjärn som har legat orört i köksskåpet sedan i somras. Kakorna längst fram på fatet är bostonkakor, bakade efter ett familjerecept. Jag kan inte riktigt historien kring dessa kakor, men jag tror någon släkting till mormor hade varit i Amerika och hade med sig detta recept tillbaka. Efter det har det säkert genomgått smärre förändringar och det har det gjort även hos mig. När mamma fick nys om att jag bakade bostonkakor sa hon att jag absolut inte kunde blogga om det eftersom det ju rörde sig om en familjehemlighet, men jag har nu både mammas och mormors tillstånd att publicera receptet eftersom jag gjort diverse modifieringar av originalet.

Uppdaterat: Jag vet nu en hel del mer om historien kring detta recept, ska ta och skriva ner det inom kort.



Bostonkakor ca 30 kakor
100 g mjölkfritt margarin
2 dl socker
1 dl havregryn
1 knivsudd salt
1 tsk kanel
1,5 dl hackad skalad mandel
5 dl vetemjöl
1,5 dl korinter
1 dl havregrädde
1 tsk bikarbonat + 1 msk hett vatten

Sätt ugnen på 175 grader. Smält margarinet och låt det svalna. Blanda alla torra ingredienser utom bikarbonatet. Rör ut bikarbonatet i lite vatten och blanda det med det smälta margarinet och havregrädden. Blanda det med mjölblandningen till en smidig deg. Rulla till ca 30 bollar (eller fler beroende på hur små kakor du vill ha). Platta ut dem till runda kakor med hjälp av fingrar som du emellanåt doppar i vatten. Grädda dem på plåtar i 10-12 minuter och låt dem svalna på galler.

På tur i Hälsingland

Jag lagar inte längre så mycket mat. Eller mycket mat lagar jag, när jag väl lagar mat. Jag är inte van att ensamlaga mat, Emil jobbar ju i Uppsala och jag är inte riktigt van att handla eller laga mat till en person. Så när jag väl lagar mat så blir det flera matlådor som jag äter dag ut och dag in. Och jag tröttnar faktiskt inte. Eller rättare sagt, jag har än så länge inte tröttnat på maten jag lagat. Istället för att lägga ner en massa tid på att laga mat (ibland har jag faktiskt sjunkit till det-funkar-faktiskt-utmärkt-att-äta-gröt-till-middag-stadiet) så gör jag en massa annat, sånt som jag inte riktigt hinner göra under terminerna (eller rättare sagt, handarbete jag inte har haft tillåtelse att göra under våren pga handleden) men som låter sig väl utföras nu när det är sommar och jag har en massa fritid när jag inte arbetar. Jag har virkat tre baskrar, en sjal och håller just nu på att sticka två halsdukar. Och igår var jag, mormor och morfar på utflykt i Hälsingland.

Vi var bland annat på Växbo Lin och köpte lingarn, något som jag visserligen aldrig kommer ta mig för att sticka av för att det är så satans tunt, och det kommer dröja evigheter innan jag får någon sjal klar. Men färgen var iallafall fin. Och så var vi på Stenegård i Järvsö och åt lunch. Jag trodde jag skulle få nöja mig med att äta salladsbuffé, men icke. En väldigt god och vegansk böngryta fanns faktiskt på lunchbuffén! Och ett digert salladsbord! Och pressgurka, åh vad jag älskar pressgurka! Dessutom alldeles underbart knäckebröd och ett foccacialiknande bröd. Om nu någon veganvraksläsare skulle förirra sig till Järvsö rekommenderas gladeligen ovanstående, samt öl från Hälsinglands enda bryggeri, Helsinge Pilsner. Bryggt av mammas sambo och mamma. Definitivt veganskt. (Om ni inte har vägarna förbi Hälsingland finns det också på vissa krogar i Stockholm. Där har de även andra sorter än just pilsner. Och ibland på Gästrike-Hälsinge nation i Uppsala. Nåja, nog om reklam.)

Målet för dagens utflykt var Tantmuseet i Hovra utanför Färila, men just denna vecka var traktens slöjdare inhysta i den gamla lanthandeln, men vissa tantsaker fanns kvar bland traktens virkade grytlappar och luffarslöjdade kakfat. På vägen tillbaka hem var vi även in och tittade till Karlsgården i Järvsö, en fin gammal hälsingegård med mysig kaffeservering inhyst i den gamla ladugården (med personal som kommer ut och fyller på påtår! Mycket bra. Dessutom Guldrutans kaffe, från Söderhamn. Nej, nu får jag nog ta och sluta med all denna reklam för bygden). Jag som hade ätit mig proppmätt under lunchen, i övertygelsen att jag säkert inte skulle kunna få något kaffebröd till eftermiddagskaffet, annat än kanske en delicatoboll, blev glatt överraskad när de visade sig ha veganska kanelbullar på den ytterst magra menyn! De var visserligen en aning bleka, eftersom de även var glutenfria, men goda var de!



Sista stoppet på hälsingeturen var Chokladboden i Segersta. Egentligen ville jag mest dit för att titta till min senaste förälskelse, en vit, döv kattunge, men denna visade sig sova inne i ladugården, och jag fick nöja mig med att köpa god choklad med kokos i. Så god att jag hann äta upp den innan vi var hemma i Söderhamn igen. Allt som allt var det en mycket trevlig utflykt, och jag hade då aldrig drömt om att jag skulle bli såpass mätt och nöjd efter att ha bilat runt i landskapet.

Krämkaka

Detta, mina vänner, är en riktig söderhamnsk krämkaka! (Nåja, vaniljkrämen är alltid fluffigare hemmavid. Och degen kanske inte lika kompakt. Och vaniljkrämen brukar inte riktigt välla ut lika mycket som den gjorde på min krämkaka.) Gör helt enkelt en vanlig bulldeg med kardemumma i. Istället för att baka ut till bullar gör du två stora, tjocka rundlar. Låt jäsa som vanligt och grädda sen i 10-15 minuter. Dela kakan i två delar, bred vaniljkräm (Ekströms kokmarsan är vegansk. Koka med soja- eller havremjölk. Och glöm för all del inte att ha i lite extra vaniljsocker.) mellan lagren. Gör en vanlig florsockersglasyr och bred över kakan när den svalnat. Strö över strössel. (Dr.Oetker har gelatinfritt strössel) Klart! Jag vet att det ser ut som en gigantisk barnkalassemla, men det är väldigt gott! Så vitt jag vet finns det bara krämkaka att köpa i Söderhamn, men ni kära läsare kanske vet bättre. Jag kan tänka mig att det var en morgontrött bagare som en dag fick nog av att göra bullar hela tiden och då kom på denna enkla, icke alls lika tidskrävande skapelse. Bulldeg, vaniljkräm och strössel, kan det bli fel?!