Ett flottigt intrång

Vi hade gäster här igår och det finns fortfarande spår av dem här i lägenheten. En röd, blank pepparkvarn står numera på köksbänken. I en alldeles för stor vas på köksbordet står en bukett tulpaner. Två jäsformar från Saltå Kvarn har hittat sin plats i ett köksskåp och hundens vattenskål stod kvar på köksgolvet fram tills i förmiddags. Mer spår trodde jag inte fanns, förutom andra födelsedagspresenter, hårstrån och liknande. Men där misstog jag mig verkligen. När jag och Emil satt och åt smörgåsar tidigare ikväll såg jag förskräckt att det som fanns kvar i smörpaketet liknade ett månlandskap. Om det inte vore för att Emils brorson inte hade med sig leksaker i form av minigrävskopor hade jag antagligen gett honom skulden för det gropiga landskapet i mitt smörpaket.* Jag avskyr gropar i smöret. Eller rättare sagt, jag avskyr gropar i mitt smörpaket. Andras bryr jag mig inte om. Ni får gärna gräva hur mycket ni vill i era paket och jag kan hjälpa till att utveckla landskapet om ni så vill, men jag uppskattar en slät yta i mitt eget smörpaket.**


Det skulle ha varit ett illustrerande foto på det gropiga innehållet i mildapaketet om det inte vore för att jag har en så förstående och instämmande pojkvän som redan hade hunnit börja släta till smöret med hjälp av smörkniven innan jag ens hade hunnit hämta kameran (som för övrigt numera är tvåspråkig. Ibland talar den kinesiska men den har även på senaste tiden valt tyska.)


* Till familjen i Svalsta: Jag vet att K aldrig skulle göra något sådant.
** Till er som eventuellt grävt i mitt smör: Det gör mig egentligen inte så mycket. Ni är ändå varmt välkomna! Jag har ju någon som kan släta till de eventuella gropar ni gör i smöret.