På tur i Hälsingland

Jag lagar inte längre så mycket mat. Eller mycket mat lagar jag, när jag väl lagar mat. Jag är inte van att ensamlaga mat, Emil jobbar ju i Uppsala och jag är inte riktigt van att handla eller laga mat till en person. Så när jag väl lagar mat så blir det flera matlådor som jag äter dag ut och dag in. Och jag tröttnar faktiskt inte. Eller rättare sagt, jag har än så länge inte tröttnat på maten jag lagat. Istället för att lägga ner en massa tid på att laga mat (ibland har jag faktiskt sjunkit till det-funkar-faktiskt-utmärkt-att-äta-gröt-till-middag-stadiet) så gör jag en massa annat, sånt som jag inte riktigt hinner göra under terminerna (eller rättare sagt, handarbete jag inte har haft tillåtelse att göra under våren pga handleden) men som låter sig väl utföras nu när det är sommar och jag har en massa fritid när jag inte arbetar. Jag har virkat tre baskrar, en sjal och håller just nu på att sticka två halsdukar. Och igår var jag, mormor och morfar på utflykt i Hälsingland.

Vi var bland annat på Växbo Lin och köpte lingarn, något som jag visserligen aldrig kommer ta mig för att sticka av för att det är så satans tunt, och det kommer dröja evigheter innan jag får någon sjal klar. Men färgen var iallafall fin. Och så var vi på Stenegård i Järvsö och åt lunch. Jag trodde jag skulle få nöja mig med att äta salladsbuffé, men icke. En väldigt god och vegansk böngryta fanns faktiskt på lunchbuffén! Och ett digert salladsbord! Och pressgurka, åh vad jag älskar pressgurka! Dessutom alldeles underbart knäckebröd och ett foccacialiknande bröd. Om nu någon veganvraksläsare skulle förirra sig till Järvsö rekommenderas gladeligen ovanstående, samt öl från Hälsinglands enda bryggeri, Helsinge Pilsner. Bryggt av mammas sambo och mamma. Definitivt veganskt. (Om ni inte har vägarna förbi Hälsingland finns det också på vissa krogar i Stockholm. Där har de även andra sorter än just pilsner. Och ibland på Gästrike-Hälsinge nation i Uppsala. Nåja, nog om reklam.)

Målet för dagens utflykt var Tantmuseet i Hovra utanför Färila, men just denna vecka var traktens slöjdare inhysta i den gamla lanthandeln, men vissa tantsaker fanns kvar bland traktens virkade grytlappar och luffarslöjdade kakfat. På vägen tillbaka hem var vi även in och tittade till Karlsgården i Järvsö, en fin gammal hälsingegård med mysig kaffeservering inhyst i den gamla ladugården (med personal som kommer ut och fyller på påtår! Mycket bra. Dessutom Guldrutans kaffe, från Söderhamn. Nej, nu får jag nog ta och sluta med all denna reklam för bygden). Jag som hade ätit mig proppmätt under lunchen, i övertygelsen att jag säkert inte skulle kunna få något kaffebröd till eftermiddagskaffet, annat än kanske en delicatoboll, blev glatt överraskad när de visade sig ha veganska kanelbullar på den ytterst magra menyn! De var visserligen en aning bleka, eftersom de även var glutenfria, men goda var de!



Sista stoppet på hälsingeturen var Chokladboden i Segersta. Egentligen ville jag mest dit för att titta till min senaste förälskelse, en vit, döv kattunge, men denna visade sig sova inne i ladugården, och jag fick nöja mig med att köpa god choklad med kokos i. Så god att jag hann äta upp den innan vi var hemma i Söderhamn igen. Allt som allt var det en mycket trevlig utflykt, och jag hade då aldrig drömt om att jag skulle bli såpass mätt och nöjd efter att ha bilat runt i landskapet.