Om tandlösa ryska grevars matvanor*

När jag var yngre och köttis var jag och min dåvarande bästis riktiga hejare på att göra Korv Stroganoff. Trots att det var en av mina favoriträtter när jag var liten har jag inte försökt mig på att göra det på åtta år. Förrän idag. Med sojastrimlor från Veggi, inköpta på Hemköp här i Uppsala (kostar cirka 20 kr och räcker till 4 portioner). Häromdagen skrev jag att jag sällan brukar använda köttsubstitut, och det gör jag inte heller, med undantag från sojakött. Det händer lite titt som tätt. Sojakött i olika former är en tacksam produkt att arbeta med, eftersom det i sig har en väldigt neutral smak, och som lätt suger åt sig andra smaker. Och konsistensen är rätt 'köttlik', vilket min köttätande mamma påpekade då hon idag blev bjuden på Soja Stroganoff. Det finns en hel del olika märken på sojakött. Tidigare brukade jag ofta köpa det på lösvikt på Tant Grön utanför Uppsala, men eftersom jag har flyttat till andra sidan stan brukar jag sällan ha vägarna förbi där. Hursomhelst, jag kom över dessa sojastrimlor och gav mig i kast med en vegansk variant som greve Alexander Sergejevitj Stroganoff säkert skulle ha gillat, även om den är utan både biff, svamp och senap.





Sojastroganoff 4 portioner
125 g torkat sojakött
1 stor gul lök
rapsolja till stekning
3-4 msk tomatpuré
ev. någon tsk ketchup för sötmans skull
3,5 dl havregrädde
salt, svartpeppar

Förväll sojaköttet enligt förpackningen. Strimla det om du inte har använt färdiga strimlor. Hacka löken och stek den i rapsolja tills den blivit mjuk. Lägg sojaköttet i pannan och bryn det några minuter. Ha i tomatpuré och havregrädde och låt stroganoffen småputtra på låg värme i fem-tio minuter. Smaka av med salt och peppar. Servera med ris och gärna långsallad eller andra grönsaker.

*Den ryske greven Alexander Stroganoff levde på sjuttonhundratalet och maträtten Biff Stroganoff lär gå tillbaka till honom eller någon annan i den rika köpmanssläkten Stroganoff. Det finns flera historier kring uppkomsten av denna maträtt och jag vet inte vilken som innehåller mest sanning. Enligt en historia lär han ha blivit tandlös på äldre dar och hans betjänt var tvungen att skära köttet i små strimlor medan en annan historia berättar om en av hans kockar som lär ha tillagat denna rätt under en resa i Sibirien där han bara hade fruset kött att tillgå, och tvingats karva ur den frusna köttklumpen. Receptet på Biff Stroganoff återfanns iallafall första gången 1891 i fransmannen Auguste Escoffiers kokbok "L'Art Culinaire". Fransk senap lär ha varit ett måste, och huruvida rätten ska innehålla tomat eller inte är oklart.